foto


skrivmaskinen kommer
bara göra mig
ont ikväll. och
en liten panik
säger hej

rubrik

full av meningar utan
samband. utan ork att
knyta dem med nya
och berätta vad jag
vill innan det
försvinner. full av
trötthet utan sömn,
av en slags gråt som
endast hinner bli blöt
innan den torkar ut
igen. full av en
längtan, så stor. en saknad
en tyngd då dagarna
är så många så långa och

önskan om att kunna
stoppa tiden, spola
den framåt ja endast
ha makten över
vad hon frågade
mig vad det var. min
teori höll inte och
vi kan icke leva
utom den. inte
heller utan den.

..

och jag har svårt
att handskas med
denna kontrasten.
försöka hitta balans
om du vore här. ja.

i

tomheten utan dig här

smaka på dem

syrenerna har
tappat sin smak
eller är det jag

de är nu en fröjd endast
för ögon och det
vi doftar med

känns mjuka i handen, mellan
fingrarna

nummer

3
en förändring på
minuter
reflektionen blir en
ny och det är inte
ljusskillnader

8
syltsmörgåsar
och längtan efter din
mjuka kropp

9
sedan kan en annan
ta allt från
min fjäril. lyckan
flyger iväg, flaxandes
på annat sätt.
men du är kvar i mig

10

ett snurrigt (häfte)

jag flyger och far
virvar runt i
mina i
dina trakter

de binds samman
och världen kommer
inte lika
lätt under mitt
skinn

harry martinsson, han
vandrade. landsvägarna de
var hans
ett liv som är helt
annat

och jag, hon
åker tåg. blickar
ut på hans vägar hans
fält.

låter ibland ord
bli del
av virveln

georgia

och jag kan inte hjälpa att
tänka 'jag tar värdefull tid' skulden
över att sitta där skrattandes
säga hur bra jag mår men
jag har en dålig dag fylld
av olust någon slags ångest
någon slags skuld. på mig.
om jag kunde sova bort tills dess
att jag rullar fram på
rälsen som tar mig till
tvåhundrafemtio till
dig. det kommer kräva ovänskap
med en fader.
födas skuld över den. och
energi för att tvinga ner
ögonen till sömn

secrets

when we're together we never read
no movies fully watched
just us.

åkomma

jag har huvudvärk ibland
knölar i brösten som icke
är någonting kan inte
söka anledningar konstant
de är som tankar drabbandes
ditt huvud bara fysiska
nu och oroväckande

närvaron

i dig själv utan att
dela med endast
till hon som är din
kärlek och till dem
som är dina vänner
ett slags trötthet kan
komma och stjäla bete
sig som tjuv utan
att giva dig en
anledning bara ett
illamående som icke
existerar du kan slå
ut och slå upp orden be
dem förklara sig försvinna
eller vila dem vagga
dem in i den ljuvaste
sömn

damm

blåser dammet från föremålen
men det stannar
ett tjockt
fast lager bara
ytligheten försvinner och jag lyssnar till
kvinnans röst vet aldrig
vad jag vill säga något
klibbigt inuti munnen

upprymdheten efter ny bekantskap jag
vill till dig
i stället
gräset är torrt
dagarna de skyndar sig aldrig de är
alltid i sin egen värld i sin
egen takt utan hänsyn

vattnet det får komma kärleksfågeln
kan koa och vem

kväll på morgonen

glasklarheten
den finns nog ej
bomullstrosorna, de äro mjuka

och hon sjunger mig ohörbart
i örat
som om teckenspråk för en blind
"jag ser inte vad du säger"

det hänger en blomma i fönstret
upp och ner
som om den vakar över mig
där jag snart ligga i sängen

jag kan se dig framför mig
höra och känna
så klart
de där oräknade zonerna bort
men så nära

det sitter en katt på skivspelaren istället
hans klor
är skivnålen
skapar musiken
och blickar
så tryggt
mot mig.
får musiken att gå
så som orden
"georgia. georgia"

och den snabba känslan
får mig att vilja gömma
mig
under täcket

om våra kroppar voro en
förenade i just detta ögonblick
skulle den snabba känslan försvinna
sjasas iväg innan
den ens hunnit
anlända.

dess rötter voro svaga
smala och outvecklade.
lätta att rycka upp

band

tusenskönsflickan

nummer ett

berlin
that is not what I want these days
no, I'd rather stay in
your town

even though we hardly drink
any coffee

rose red face
and it's all cold here

kex

och jag är bara så grym
inte ens fiktiva personer förtjänar denna grymhet,
de förtjänar bättre.
sorgen som väntar dem, chocken och det eventuella mordet,
det är bara grymhet.
känner mig så totalt grym, varför skall jag göra så mot dem?
den skruvade vändningen, alltid är den så grym,
och så nödvändig.
önskar nästan att jag inte sett stranger than fiction,
inbillningen i mig säger att kvinnorna inte bara finns som bläck,
utan även i verkliga livet. eller kvinnan, som de skola bli.

min dåliga gammelsvenska ser antagligen patetisk ut i berättelsen
men det får så vara.

Bloggarkiv