det värker i halsen
om man inte låter det strömma

ven

monsters of folk

"it ain't by kicking down the walls,
pissing off your friends,
every time the cards don't fall your way
it ain't by poking out your eyes
when you see something you don't like
even your mama said she don't wanna see you spent
at 25"

genom vattniga ögon

känns som om hela världen
är i rörelse
färdas framåt, en rak väg av
målmedvetenhet
konstant sysselsättning, i nytta

och jag, fast i samma punkt
omedveten om varför
kämpande steg, som endast
tar mig ner i
en spiral

III

idag var det trafikstopp
ingen rörelse
samtidigt som den var alldeles
för hastig
susandes runt
utan konkret slut, eller början

är det trafiken som följer min sinnesstämning,
eller tvärtom?

slumpmässiga ord,

ibland orkar jag livas upp
i min tyngdlöshet

bakom slöjor av spets
metaforiska ljud
distansierade blickar

bilder av berg
människokroppar i miljontals världar

i miljontals meningar

iron and wine

they will see us waving from such great heights

regn!!

under svenskalektionens djävliga ångest

Sitting with a goal, unable to achieve it. Letting the words slip off of me, pushing them back. The water has only one goal: to stream down my cheekbones, leave red stripes upon them. Weary faces, but with a distinct feeling of strenght in them, circulating around me. As if they are sure, of where they are going. How they can be, I do not know. My surface, with its empty eyes, pursed lips and constant narrowed eyes, brings uncertainty to the world. A hard body, stiff limbs. The back party crammed with muscles. I do refuse! And as I do, it grows, 'til not even my body, my head, can fit it. Oh, what I do do in order to not achieve this, my goal, in eternities. Counting minutes, seconds and hundreds. Wanting to be minimized, an indifferent spot on a wall. To one day, during a class, nervous eyes will focus on me. Take me under their wings, showing me the pieces of significance I've shreaded out on this yard. Collecting them, I will feel my body lift. As if your confidence is oxygen in a balloon, but in me. There is a king in my ears, and I do have a bird under which wings I live.

får inte plats med mina egna tankar
intryck uttryck
för mycket rörelse runtom

jag är så kär i dig

människans smältpunkt

det står en enorm
koloss,
vars innehåll är oss
okänt,
på en glänsande
parkering

en rörelse runtom
mekaniska liv
utan visshet
om sitt ändamål

den högsta graden
av
meningslöshet, som
de snart flyter ut,
får parkeringen att
skimra till
och sista tanken
är ofullständig

la vie

funderar på om ordet bakgrund har samma betydelse i livet som det har i datorn

lyssnar på the tallest man on earth
och tecknar obetydliga
krumelurer

det som cirkulerar
inuti
undangömt
från mitt nu,
endast ute i ljuset, i luften
av förtroende, ibland

rädd att bearbeta
då som nu,
att låta det lämna
min existens

hur det,
utflyget ur min kropp,
skulle nästintill förtvina
till oigenkännlighet
för att
smyga in i närmsta
svaga sinne

och lämna mig
till ovissheten

så jag avfärdade möjligheten
att
förklara

det finns ord
som hänger likt ett
mantra
över mina tankar
täcker
dem, som en
slöja
av osäkerhet

du är inte här

det puttrar
vin
i köket
jordens längsta man
sprider tipsade
toner
och kaffet
trycker i magen

jag är inte hemma.
mitt rum
är intill,
köksskåpen fyllda av
mina saker,
brev med mitt namn ligger
någorlunda utspritt
i lägenheten

men jag är inte hemma
hemma kan vara
var som helst,
där du är.

förflyttning

trädens rytmiska
dans
reflekteras
i svart i brunt.

som grenarna vajar,
bryts inte
för vinden

fönsterplatsen

solen går i
vågor
väller in över rummet
bländar

porlande vatten
över dig,
får
stora hus att
skälva,
klagoskrik

<3

lund och under byen

film

.

när tröttheten
blir massa i mitt
huvud

fattas bokstäver
utelämnas

sötvatten

jag kände ingenting
ingen kyla
bygga i mitt hår
inget rinnande under
mina fotsulor

doften kändes efter,
och ingenting
syntes
så nära

men jag visste
att
där strålar
dina tårar

din sorg faller lätt ner
beklär marken

utanför blir träden randiga

grått ljus, som om
regnet
kommit in

men det är torrt här,
mitt hår
droppar ej
av sommarfarväl

doftar ej
av
fukt

tekoppen, tömd

det är torrt här

utspridd, slumpartad stad

det börjar bli
fjärran,

ljuset.

små, enstaka
fläckar
att söka.
koncentrerat ljus

och mörkt här,
i dagens skog

hinner inte ens
stanna
förrän du passerat

reflektion

transparent.
löven
växer ur mig, en
skog i min
bröstkorg

valet av fokusering
jag blir
vatten

en glittrande sjö under
sommarens
sista sol

unga förmak, fortsätt

hejjustnuvilljaghoppaöveralltingframtillimorgonbitti

det är prob

fortfarande med poesin, de riktiga orden, endast i blocken

mina dagar är lund. otaliga koppar kaffe och lån hit och dit. fina människor. plommon vid lämpliga tillfällen. otroligt mycket universum. så ofta som möjligt en mjuk trygg famn att komma till efter skolan, känna total lycka spira i kroppen. och jag köpte en murakamibok idag, den sista jag känner till. han är förträfflig.