imorgon ser jag två harar springa över fälten
det där om att bygga bo. utan virke eller verktyg, utan fysiska bevis. att kräla in i ett vara, odiskret och högljutt, med all kraft och knyta fast. finna alla nervtrådar och binda samman dem med sina egna, bli uppmärksam och lyhörd. att gå bland blåbärsriset och berätta om alla blåbär som klamrar sig fast där under sensommaren. hur du kan äta dig mätt på dem och sedan klättra på stenarna, lägga tyngd och finna fotfäste.
imorgon ser jag två harar springa över fälten. jag talar ej om dem, du ser. den ena i morgondiset, snabbt och målmedvetet. den andra i eftermiddagssol, mer flyende. sedan kan vi springa längs spåret, tappa bort oss och ta fart över ängen. medvetet. och i skymningen resa en koja,av grenar och små kvistar, högt. högt. överge idet och klä oss i kottar eller boklöv, konstant eld, konstant täcke, och så blåbären.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)