for a while

du ger mig häfta,
otnak.
så jag lämnar dig nu.
för ett tag.
ingenting lämnar huvudet
längre.

bara upplysning

idag
betalade jag en robot
jorden (lund) invaderas
av robotmänniskor
affärernas
befolkning är inte som förr
kund affärsbiträde
utan kund robot
robot robot

gick ut med ord om att ida hade rätt

nackdelar med samlingen

det flimrade ansikte i skärmen
någon stod
bakom mig
hjärtat slog nog
fortare än de tre kilometrarna med skjutande syre
och jag sneglade
försiktigt
så ansiktet ej
märkte

någon debatterade på
teven

far

det har varit
tre
samtal
elektroniska sådana, med din
riktiga röst
och min
ohörbara, den de anser är arg,

hundra procent av
dessa
slutar med
att jag är världens sämsta dotter
och jag
har ingen

lust

att bättra mig.

bortförklaringarna är för min skull,
jag kan intet
erkänna

ett dygn. litet mer.

det är ett skriv
stopp

tankarna hinner inte ifatt mig,
grubblerierna
infaller inte

jag möts av
kramar överväldigas
av kyssar

så när jag är borta, ohemma
kryper
trötthet och
apati
under huden

sunset rubdown

försöker desperat få din uppmärksamhet med min
jobbiga röst och ord i rätt
ordning rabblande
och du smakar soltorkad tomat
the way blood suckers dooooooooo

!

hjema

.

jag är i göteborg
och har andnöd när du inte är nära

självhär

och det droppar
mörker
ner över tyget,
tröjan kjolen blir fläckig
stora
runda droppar, helt utan anledning

förbryllad,
med röda
ögon

få lätt sinne

någon gång
ska jag släppa
allt

låta det bero
och bli
en
f a t h o u s e c a t

ut ur tåg

trots att det var
så längesedan
är gatorna,
dofterna
mig välbekanta

viskar, här
bör jag
känna mig hemma

spår av falskhet

stugan som är vi

jag kan fortfarande
höra
livet i maskiner

det är bara
mer småskaligt
här

och jag saknar ingenting
tout est ici, tout

ett rum fyllt av natt

om ni kommit in
skulle era
ögon mötas av
ryggrad
fri från metaforer

en person fäst
vid denna,
lite för
lågt böjd, som för att
dölja

det hon bara ökar

minnet av en som lämnat (poison oak)

blicken hastigt fäst
på ljusen,
formade som siffror

hur
hjärtat spänns, kanalerna
förbereder sig
på att fyllas

under tre, fyra
minuter
kommer jag kastas tillbaka
till golvet
de rosslande
andetagen utanför
och krampen i
mina käkar

husets djup

sdär under
finns en rymd
dit vi är för stora
att komma

arter ingen tänker
på, finns
ingen större vilja
att utforska

så som människor
sätts i kapslar,
tiotal deras
volym
för att skjutas
ut

bär de sättas
askar,
mindre än min tumme
och pressas
ned

någon annan, eller jag förr

och du jämrade dig
över din
ensamhet
här i världen.
såg inte
alla liv som var för
dig

som stearinljus,
någon tänt i ett
mörkt rum
dit du skulle,
och bara fick
dina klagomål över
avsaknaden av
elektricitet

parkvila

pennan kommer
torka ut

och jag bara
ser på
agerar inte för
dess liv

sprider mig
i gräset
lutandes mot stammen

nästa år växer
sorgelöv

arbetet utspelar sig hemma

mina händer
luktar fortfarande
arbete
det känns av pumpafröbullar
örtfrukt och valnötter
i näsan
uppehåller mig från att
vara
ledig.
kaffemakaren, kopparna
och skålen fylld
av rött
känns annorlunda i
händerna nu
mer gjorda för
er

mellantinget

den felande förmågan
att längta
efter nya årstider, efter
nästa

jag kan nog stanna
upp
och njuta kvar