rubrik

full av meningar utan
samband. utan ork att
knyta dem med nya
och berätta vad jag
vill innan det
försvinner. full av
trötthet utan sömn,
av en slags gråt som
endast hinner bli blöt
innan den torkar ut
igen. full av en
längtan, så stor. en saknad
en tyngd då dagarna
är så många så långa och

önskan om att kunna
stoppa tiden, spola
den framåt ja endast
ha makten över
vad hon frågade
mig vad det var. min
teori höll inte och
vi kan icke leva
utom den. inte
heller utan den.