kan inte möta stjärnorna

ventilerar sönder kosmos

ditt första möte lagar atmosfären

klättrar upp längs skuggorna

jag väntar på att stelna,

dina händer

möblerar om mina hjärtslag

vägleder andetagen

fastgjuten i värme

träden rodnar

utan förmåga att

flytta rötter

från fläckar av kyla

under bara händer

strömmar

längs nya medvetandevågor

ni låter er stämmas av

vinden

för nyckfulla konstellationer

i parader

längs tankegångarna