och jag är bara så grym
inte ens fiktiva personer förtjänar denna grymhet,
de förtjänar bättre.
sorgen som väntar dem, chocken och det eventuella mordet,
det är bara grymhet.
känner mig så totalt grym, varför skall jag göra så mot dem?
den skruvade vändningen, alltid är den så grym,
och så nödvändig.
önskar nästan att jag inte sett stranger than fiction,
inbillningen i mig säger att kvinnorna inte bara finns som bläck,
utan även i verkliga livet. eller kvinnan, som de skola bli.
min dåliga gammelsvenska ser antagligen patetisk ut i berättelsen
men det får så vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar