otnak: juni 2009

au revoir

je me couche, et lis le livre du garcon avec aspergers.
après deux semaines elle va retourner, c'est merveilleux. (and this is true, no nonsense)

and I no longer know why I'm writing this in french cause I'm no good at it efter abdi left me, no actually I left him and that fucked up school. been reading this book about a kid with asperger's syndrome, quite interesting and I have no idea how they could suspect me having it. it was good though, to hear it. finally a reason for all this fucked up-ness. it was washed away immediately anyhow and here I am all well. now I don't even know why I'm writing this cause it's all past and no present except the book-part and that french-part. I should propably go sleeping and write some REAL thinking and some REAL words about REAL everything. but the next room is playing jazz from I don't know when or where and it is too tempting to just sit here all night typing our nonsense.

tänk om

tänk om jag inte alls får ångest av att slå mig ned vid skrivmaskinen ikväll.
om tunghäftan (fingerknuten?) släpper och kylan strömmar in från fönstret.
värmen är olidlig klockan 1am och tröttheten biter i ögonen men någon
bestämmelse håller mig från sängen

.

vinet skall komma från mors väninna med tom jones i högtalarna.
hemlig berusning.

.

jag vill också vara en igelkott

(tankarna som ibland fångas upp av mitt jag med inbyggt minne från det som bara tänker utan märkvärdighet är de mest bisarra)

no ignorance

vet inte var tankarna far
längre
glider runt i en tjock
massa där ingenting
fastnar

händerna får inget
skapa,
orden äro endast förklaringar
klädda i kryptonit (!)

världen är mig långt borta
en kejsare
skulle avgått
pandemin utbrytit
utan min visshet

gör ingenting av vikt
saknar och väntar
på henne
på nya djurrättstag

och jag vet inte
det är nog sommarlov

minnet

av morfar. kommer ihåg hur mamma berättade att det var det enda lypsylet han ville använda. från usa tror jag. skall leta upp sjömanssjalen nu och begrava mig i längtan. önskar hans resväska ville öppna sig men jag skall ta kappsäcken han använde för att smuggla skåne aquavit från helsingör. hans bestämda steg till spritkällaren och sedan mission accomplished, let's go home. riktigt så blev det inte, vi ville vandra litet och han satt kvar i moe.

blockaden

blockaden som endast löses
upp av
egoism.

kreativiteten håller sig inuti
fyller mig
med svart och med vitt

av härmeri får jag
utlopp. glädjen
i någonting redan påkommet

kanske fungerar det så
perioden av fotografi hölls på kort,
vräktes in i en apparat och
spreds ut i
det där nätet

passivt läser jag meningslöshet
och njuter av orden
framför en skärm som kastar ut ljus
i alla färger och nyanser
blinkar på oss
passivt gör vi något.

åkerström

jag spelar 'jag ger dig min morgon'
fingrarna rör sig mer och mer
naturligt känsligt och en viss
bror talade om att det inte alls
lät förfärligt. blygsamma applåder
av händer fyllda av diskmedel
bekräftade de också. men nu,
nu gör jag det för mig. på hela
dagen äro detta den enda
låten jag lyssnat på, några
andra svenska visor samt ted
har också insupits av öronen
mina. gitarren fick ta
'no time for us' i två verser
innan jag blev uttråkad.

.

stug- och skogsmelankolin
den äro vacker.
litet svår.

fasan

CENSUR
jag förlorade oskulden av arrangerat fotografi. det var dock spontant i sin bemärkelse då julia helt plötsligt slängde tång i håret och beslutade sig att doppa det i vatten, för att förstärka förkylningen. klänningens smuts efter det olaga lånet av båten.

olseröd

jag befinner mig i en stuga
ute i skogen fylld av grannar
som endast fått en skakning
av vår hand. i fönstret på min
högra sida sitter en flicka
med påhittat fingerspel
skapar hon variationer av
shoreline, det är vackert
och får mitt ansikte att
brista ut i leende . då och
då lyser en lånad apparat med
texten "1 nytt meddelande"
och leendet kommer igen,
om ni kollat noga skulle mina
ögon glittra, jag är säker.
det är från grekland,
min flickvän som har en
magisk kraft att bringa förälskelse
i allas djup. hon tecknar mig
de vackraste ord, som
någonsin existerat.

väntan

väntan på abk.
illamåendet efter
frukost fri från
sojamjölk och
värmen i halsen
icke välkommen.

om jag placerat väntan i sängen
skulle jag somna.

(och hej nattdanspartnern. det gick icke att kommentera hos dig)

.

my memory's begun to fade
essential thoughts linger
away as if there's no room
that'll suit them. I try to
burn these thoughts dates
and people in my mind,
pack all their belongings and
make them stick. but
my tries are worthless.
I forget.

fotografier

the day of realising

In the matter of minutes I went
from complete happiness over finishing school;
over soon being able to live;
over being able to drink coffee during school time;
and in a way, of leaving 'em all behind

to complete sadness.
Every face I saw, every laugh and every annoying feature
made my body shiver, and my invisible tears were pouring.
Cause, right there and at that exact moment, it dawned to me:
I'll never be in the same class as these people again,
and what about her, the last weeks it all got tight and
my laugh was never fake.
And what about him? That voice'll never make me smile
again, those expressions won't make me smile that
annoyed smile no more.
Even the homofobic, narrow minded idiot got some
of my sad sad thoughts.

Then I got hit by a bicycle, rain was starting to come down
and my eyes were pressed to the bottom of my face.
She came to open the door and to save me, and my nostalgic
mind has now been replaced by longing.

-

det borde finnas en värld där bara vi fanns.

22.22

jag hann med de väsentligaste
önskningarna. de om dig. när
turen kom till mig och världen
runt omkring hade klockan
redan slagit 22.23

.

The walls are naked. Their scars and scrubs are all exposed to the ones walking around the room. The eyes of the creatures we can call humans are wandering, hungry for faults. And they, the creatures, think thoughts as Why in the world would anyone do this to you? and Hope there's someone to fix this up. As a matter of fact, I can answer them. Someone, I do not know who though, stripped the walls with no carefulness whatsoever. They ripped the photographs and morning paper-articles with one hand, leaving big flakes of loose wallpaper hanging. Behind the white wallpaper there is a grey, kind of concrete-like, wall. This, as you can imagine, results in a room of zebra walls. Add to this the completely empty floor, filled of miniature stones from the smashed ceiling above us. There is one thing that fully blinds the creatures, takes their intention at the blink of an eye. Even I, as calm and invisible as one can be, was stunned. In the very bottom of this room, on the wall opposite from the door there is a cage. This cage happens to be filled with human beings as small as my thum.

tåg

följer synonymerna
i världen
staketet som stänger in
eller ut

(sedan återgår jag till after dark som blir bättre och bättre men snart är slut)

tåg

tusen andetag
men inget liv
här är
tomt

alla människokroppar
är mig
lik
intresset obefintligt

en i universum
lever med mig

kaffe

hög på koffein nu skapar
melodier med da da da för
att passa bokens spänning
aldrig förr har jag tyckt om
spänningen den har oroat
mig men i sjukdomen tar
den bort den egentliga
tristessen och nu kan jag
icke sluta läsa då kommer
mardrömmarna vänta nu
till lugnets ankomst.

hög på koffein nu, den
första halvlitern kaffe på
fem dagar är skön måhända
icke så bra rycket av
undanplockning tog sista
energin och jag skall
slå mig ned under filten
från etiopien med någon
slags frukt från fjärran
land och en bok från den
döde mannen. musiken orden
från tiden förr, bra.

om två veckor är jag i
grekland med hon älskade

förhoppningsvis
kom an

(förkylning)

explosionen av luft ur huvudet, ljuset
sticker i ögonen och en armé av
myror arbetar i halsen. de mest
stickande barr som inte ens haven
av isat te sköljer undan. attacker
av ovanstående under repliken
'måste du arbeta imorgon?' resulterar
i någonting uppenbarligen sött

otnak