Skogarna blev en sinnebild för ett möjligt paradis som vi människor inte gjort oss förtjänta av, men som träden gestaltade så väl.

mammmammamammmaaamama ma

det blixtrar från fönstret intill
och dörren står på glänt

sover vålnaden, ditt livs källa
eller upplyst
kanske evigt besviken,
i sin tystnad

gatan vore stilla utanför
livnärd av ljuset och fukten
regnet skulle strila

men ni behandlar konflikter
efter deras död
stör ingen ro förrän lugnet anlänt

du vill gå in och konfrontera,
tala vetenskapligt och
känslokallt
men för dina ögon lägger sig bilden
reaktionen av
öppna hav och dimmor
reaktionen av sorg och smuts

"har du tänkt på att allt går i linjer?"
"det är för att du har en persienn på väggen"

modern world, I'm not pleased to meet you
you just bring me down

skilda vägar tillsammans

04.08

det är husväggarna och frosten som knarrar. den
tysta och långsamma vägen till balkongen, kylan under fötterna.
det är fortfarande drömmen om den lyckliga familjen,
sömnlösheten, den omfattande sorgen och den smygande
glädjen. gropen i magen, fladdermöss och små flygfän.

tidningen som anländer strax därpå, väckarklockan från
förr. värmen som växer under låren, kylan fördelas.

fantasifoster och gryningar, för få kuddar och för stor plats
kanske om klockan blir fyra, barfota i minusgraderna
om jag är väldigt tyst tills dess, dricker vatten och flyger över tak

but I'll never believe in scissors

då kanske jag smälter in i lövverket, försonas med solen
andas under månsken och hittar igen, betraktad genom fönster
den identiska vägen till haven, den identiska känslan på ängarna

we are just kids

att dricka jackie brown och titta på vodka, känna luften i skorna och sanden under håret. andas försök.

man ser inte taggtråden från trappan, bara ängen. jag kan andas där.

daybreak

I don't know the meaning of the word and still I'm about to practice it

at a complete loss

godess and everything

I've been put on hold.

the darkness and your constant leaves; I know it's just fall and the trees' will to cover the cobbles.

the truth are lies

tänker att jag inte har något att skriva utöver ministaden som tilltalar mig,
en stad där alla har hundra gånger färre känslor och dagens maskineri inte existerar.

plocka upp tankar från marken

tomma nätter

hur man skriver om tomhet,
om den avlägsna ängen

hur man suktar efter reinkarnation
medveten om alla gånger
man förnyats

och alltid återgått
till det ursprungsläge som aldrig försvinner
det jaget
som aldrig kan undgås

och något så simpelt som
avsaknaden av en okänd famn

inger kaos
till ett helt vara
lägger en kontrastlös dimma över
ett helt liv

evigt fritt från drömmar

Håller om textilimitationer av
hud och värme, av blod och liv.
Justerar kroppen efter temperaturen,
döljer delar som vore jag sedd.
Kliver in i det fiktiva
där jag skulle kunna bo.
Finner inget fäste,
lämnar allt åt vila.
Uppslitna höljen fångar min blick,
min själ omvandlas,
ger sig hän åt föreställningen.

Klockan är tre och den första
fågeln ljöd i mina öron.
Jag vet inte hur ensam jag är,
gjort mig.

let's go place our money on the order of the horses, break the ribbon of that famous finish line.
and we'll gather up our stash babe,
find a little ranch babe,
and buy a lonely little pony to ride.

tänk på något fint.

jag försöker. allt blir gestaltade illusioner och ensamtid i skogen jag aldrig tar.
alkoholdimmorna representerar det jag vill fly utan att lyckas,
det jag vinner döljs av det som saknas.

jag sitter i trädet, någonstans inuti, glädjs och längtar.

These things I am trying to do; I am all dead in the loss of time

världens tröttaste katt, världens tröttaste amanda. läser en kass översättning av en bra japan och känner hur jag slutat existera för mig själv. önskar att jag kunde ha hemligheter, och att mitt huvud inte vägde hundra kilo nu. jag har lärt mig att klättra i träd och mina tankar är fast i trädkojor. och handbojor. äntligen har jag en jordglob på rummet, gammalt med sovjetunionen. jag har ingen ork att lägga uppmärksamhet på respons, på spinnande katter med trånande ögon. ingen ork att vattna huden, tända en cigarett eller gå och lägga mig. tänkte skriva att allt jag känner är hur halsen värker efter gitarrspelande och nikotin, men det vore en sådan lögn.
att driva ut till sjöss i den gamla träekan, skymning och det söta vattnet, och somna där.

indian dream

längtar till hösten så jag kan dränka mig i stora tröjor och dricka te dagarna igenom. saknar nattens rumskompisar, stanna uppe till sju utan att minnas vad man gör. borde sova tills kvällen kommer, armarna suktar efter att kläs in i tyg och jag ska läsa murakami. högläsning och någon som gjorde en kanna kaffe till mig just nu vore så djäkla rätt.

aldrig förut cyklat hem så här berusad med beach baby i öronen. aldrig förut hört mina grannar ha efterfest med något jag tror är celine dion men egentligen är i'm so excited. tänker försöka sova med surrandet och läsa simtag, slösa bort vackra ord på ensamhet. hålla fast vid nya rutiner, fortsätta allt imorgon och jag är inte ensam alls. men det är smutsiga väskor fyllda av havspoesi och förbjudna cigaretter; bristen på potatisgratäng och vinden in genom balkongdörren (jag drack glögg med balkongdörren öppen ikväll). det är den tomma sängen och bristen på varm hud som nu befinner sig i en annan säng; surrandet i huvudet och kontrasterna mellan det naiva och idiotiska berusade och det som är jag: vinden och balkongdörren och den ensamma havspoesin. och jag minns hur jag vaknade i amsterdamsnatten med ett askfat i munnen och min första bakfylla, en okänd toalett och tandkrämen som aldrig hjälpte. vaknade gråtandes och springandes ifrån hans död -oundviklig. jag kan inte dra mig till minnes en enda dag utan att jag tänkt på honom, eller de andra som konsekvent följer hans fotspår.

trots allt kan jag dansa långt ifrån lesbiska förtisex(jag är tunström och översättaren till catcher in the rye)åringar på ett nästintill tomt dansgolv och känna kontrollen jag inbillar mig att jag besitter, den kontrollen som är så viktig i det jag eftersträvar. jag kan låta min vän lägga tretti(är fortfarande dem) kronor på den obefintliga turen och bara hoppas på vinst. jag kan fortsätta allt imorgon men aldrig upphöra att tänka, aldrig upphöra att längta efter den värmen i den andra sängen och aldrig sluta glädjas över det. velar mellan att stanna uppe i natt, med glögg och öppen balkongdörr och cigaretter lyssnandes till efterfesten eller att klä ansiktet i kallt rent vatten och låtsas att det är tillräckligt svalt för att vira in kroppen i täcke och vänta på sömn. velar med ett underliggande redan bestämt beslut.

sitter i fönster och bränner sönder halsen, känner benen darra mekaniskt men tänker inte på att falla.

give me your eyes; I need sunshine