aldrig förut cyklat hem så här berusad med beach baby i öronen. aldrig förut hört mina grannar ha efterfest med något jag tror är celine dion men egentligen är i'm so excited. tänker försöka sova med surrandet och läsa simtag, slösa bort vackra ord på ensamhet. hålla fast vid nya rutiner, fortsätta allt imorgon och jag är inte ensam alls. men det är smutsiga väskor fyllda av havspoesi och förbjudna cigaretter; bristen på potatisgratäng och vinden in genom balkongdörren (jag drack glögg med balkongdörren öppen ikväll). det är den tomma sängen och bristen på varm hud som nu befinner sig i en annan säng; surrandet i huvudet och kontrasterna mellan det naiva och idiotiska berusade och det som är jag: vinden och balkongdörren och den ensamma havspoesin. och jag minns hur jag vaknade i amsterdamsnatten med ett askfat i munnen och min första bakfylla, en okänd toalett och tandkrämen som aldrig hjälpte. vaknade gråtandes och springandes ifrån hans död -oundviklig. jag kan inte dra mig till minnes en enda dag utan att jag tänkt på honom, eller de andra som konsekvent följer hans fotspår.

trots allt kan jag dansa långt ifrån lesbiska förtisex(jag är tunström och översättaren till catcher in the rye)åringar på ett nästintill tomt dansgolv och känna kontrollen jag inbillar mig att jag besitter, den kontrollen som är så viktig i det jag eftersträvar. jag kan låta min vän lägga tretti(är fortfarande dem) kronor på den obefintliga turen och bara hoppas på vinst. jag kan fortsätta allt imorgon men aldrig upphöra att tänka, aldrig upphöra att längta efter den värmen i den andra sängen och aldrig sluta glädjas över det. velar mellan att stanna uppe i natt, med glögg och öppen balkongdörr och cigaretter lyssnandes till efterfesten eller att klä ansiktet i kallt rent vatten och låtsas att det är tillräckligt svalt för att vira in kroppen i täcke och vänta på sömn. velar med ett underliggande redan bestämt beslut.