Håller om textilimitationer av
hud och värme, av blod och liv.
Justerar kroppen efter temperaturen,
döljer delar som vore jag sedd.
Kliver in i det fiktiva
där jag skulle kunna bo.
Finner inget fäste,
lämnar allt åt vila.
Uppslitna höljen fångar min blick,
min själ omvandlas,
ger sig hän åt föreställningen.

Klockan är tre och den första
fågeln ljöd i mina öron.
Jag vet inte hur ensam jag är,
gjort mig.