...igår vandrade jag även i en nationalpark hela dagen, blir alltid så arg mitt i allt det vackra och lugna och naturen. däri vilar mycket av det svåra. i vardagen behöver jag ju bara vara arg på det runtomkring och det lite längre bort, och kan längta till det vackra och lugna och naturen. men när det vackra och lugna och naturen finns runtomkring eller jag ligger inslingrad i de armar där jag trivs bäst och så himla bra, och allt är påtagligt perfekt och så som jag alltid vill ha det, kommer ilskan så mycket starkare och äcklet och lite av hatet till vardagen och samhället(society man, society!!)...
men jag läste en fin rad i en diktsamling:
"i fickan har jag en biljett till morgondagen och jag är inte rädd"
och jag vet de finaste människorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar