tänker på hur mycket tid jag har spenderat med att vänta. det är okej ikväll, med dagens första liter kaffe, nya långkalsonger och en återfunnen håkan hellström. jag har mött en död älg och blodspår i snön, konspirerade ihop en historia, förkastade den. och jag ställde mig och sörjde en stund, såg hur livet kollapsat för någon ute på isen i ett tjockt hav av dimma. kände dess melankoli och funderade på om dimman är där för att absorbera älgens själ, precis som fåglarna absorberade dess kropp.
oroade mig för hur jag skulle klara kontrasten av skogen och sjön som faktiskt ligger tio minuter från mitt rum (skogen som besöks allt för sällan), och staden som börjar allt för tidigt. ringdes upp av min flicka, hon talade med mig hela vägen till dörren och lite till, helt plötsligt var kontrasterna utsuddade och andetagen kvar i mig.
ungdomen har börjat bete sig som den bör, varm choklad och vänskap runt nybekanta köksbord om natten. lagom dimmigt huvud och en otroligt trygg hand i min. tack ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar