lyssna

1 kommentar:

  1. höstsolen brinner
    när vi går genom lund
    mitt sorgsna leende
    jag är dålig på att dölja
    vad som känns

    pretationsångesten kryper i mig
    så hemskt
    kvävd

    för jag vet inte heller
    vad jag vill
    jag kan se trappan
    se alla från klassen
    men jag är inte där
    är bara en i publiken
    en roll jag åtagit mig automatiskt
    utan att känna

    för jag står där
    i mitten
    och allt bara snurrar runt mig
    som en hemsk karusell
    virvel
    som inte kan stoppas
    sen ställde du dig
    bredvid mig
    tack

    SvaraRadera

Bloggarkiv