nummer tvåhundranio

att omfamnas av tystnaden
stillheten och rastlösheten
detta är inte vad
jag är van vid
vetskapen
om ja, vad då?

tystheten har läckt in i mitt huvud
fångat orden och
när ska du släppa?

och vi ponerar
att tystheten kallas 'du'
i fortsatt läsning

ser framför mig hur
en människoskara med svarta maskar
håller sin gisslan

kanske kanske låter du orden ha det fint i sin fångenskap
men jag vill ha dem tillbaka

och nu stjäl jag från dig
som du stal från mig
drar sakta
och ganska osäkert
orden från dig

de ord som är mig starka
och sanna
är de till henne
ler vid tanken på
den totala äktheten inuti