nummer tvåhundraelva

Flera år gamla ord:
Drömvärld
Jag bygger en drömvärld där man sticker huvudet i tröjan,
så som man så ofta vill göra när blickarna blir för många,
och blundar, blundar från
berusade mödrar,
från stora bröst,
från smärtsamhet
När man öppnar ögonen igen ser man
små"bollar känner
långt hår och huvudet ur tröjan är inte längre
smärtsamt, runt om är det ljust
dockor på golvet och
barn i tunnor på flickväggarna
Man ler och är borta Jag
bygger en drömvärld, som
tar tillbaka till barndom
Till de stunder man satt med huvudet i tröjan,
som då var nattlinne,
och kollade på bröst
Då man längtade bort, bort
till ungdom,
till vuxenhet
utan att veta hur det skulle vara,
utan att veta att man skulle längta tillbaks.
För en stund ler jag, är i harmoni
önskar innerligt
Men inser,
det finns inget så som en drömvärld