nummer hundrafyrtiosju

så fint om det vore så som det känns inuti, fredag. då skulle jag åka till malmö.
och imorgon hade vi kunnat sova länge.
vakna famlande med armarna efter dig när jag inte hittar dig.
vända mig om och känna lättnaden.

'mitt humör ändras så snabbt', sa jag igår till louise och knäppte med fingrarna.
ett sms med fel ord, och allting känns tomt. eller fullt. av fel känslor.
och hemma igen, när orden rätats ut, det fanns visst biljetter, är jag så glad.
så glad att jag skulle kunna flyga.

som nu, tänker på hur glad jag är. men nästan lite rädd för att skriva det,
om en minut kan jag ligga hopkrupen i soffan och försöka
intala mig själv att 'jag är glad jag är glad detta är bara ett litet litet fel'
men nej jag är glad. på riktigt.
bon iver och wilco kommer till way out west.
och min halsduk är klar. jag har gjort den helt själv. så lång.
och du är den finaste jag vet