nummer hundratjugoett

ord födda i en bil i natten
hör regnet knastra
mot fönstren
på bilen
glaset
plåtväggarna
hur det brusar upp
lyfter från marken
upp upp
slår i bilen
underifrån




drömmar från förr återkommer till mig, i vaket tillstånd. när jag ser fragment ur det verkliga livet som minner om drömmarna, tänker, tankarna går kvickt. tänker på var jag såg det här förut, var befann jag mig. som en busskur mitt i natten, malplacerad, mitt i vägen, mitt i allt. mitt i ingenting. och mitt i tankarna, slår det mig att det var i en dröm. det var i en dröm jag såg de här fragmenten. och de är inte identiska med verkligheten, med drömmarna, nej, mer liknande. mer samma atmosfär och samma känslor som föds. och de här drömmarna, dem har jag inte kommit ihåg förut. när jag vaknat har de sipprat ur medvetandet, men inte från minnet. de har stannat kvar, i väntan på att bli väckta. väckta och välkomnade.