nummer hundratjugo

och att vara tillbaka i internetvärlden gör ont. känner hur det påverkar mig på fel sätt, precis som tv gjorde innan jag la ner det. ska säga hejdå till facebook nu, ta bort alla onödiga bokmärken. ett stort obehag fyller kroppen, och jag känner bara för att gömma mig under täcket i ett mörkt rum. känner mig inte helt redo för kb ikväll, jag har inte hunnit landa rätt efter anna ternheim. jag ville inte landa, jag ville fortsätta flyga. hämta upp min kärlek, ta henne under armarna och fara genom världen. mina vingar är tjocka, varma och vita. grått dun där hon får borra ner händerna. när vi kommier dit vi vill, transformeras jag till människa igen. eller har jag fortsatt vara människa, och bara fått tjocka vita vingar och kraftiga klor. hela världen skulle vara vår att upptäcka. nej jag ville inte landa, men sängen var inte tillräcklig för mig att flyga i. bristen på andra möjligheter, tvingade ner mig. en påtvingad landning. inte redo. och jag känner mig inte flygfärdig igen, inte ännu. men jag ska. jag ska och jag ska dansa, jag ska skratta. som möda för att ha roligt, kommer jag få boken. boken och en liten stunds närhet. men låt det bli imorgon, och låt allt fungera.