nummer åttioett

jag kom hem. nattliga två. django reinhardt och lycka.

snön vågade sig fram tillslut
singlade ner från himlen
dansade runt i ljuset av gatlyktorna
och jag var så lycklig

---------------

vände bak huvudet
såg spåren av cykelhjulet bredvid
mina fotspår
kände mig inte ensam
scenen var så vacker
fylld av lycka funderingar

---------

den söta doften kvar i min existens
samexisterade
kalla händer på cykelstyret
mitt på vägen, huvudet uppvänt
i sinnet var jag tillsammans med snöflingorna
dansade
föll aldrig ner
samlades aldrig på marken
deras liv fortsatte,
fortsatte att dansa
snurra runt, flyga upp och ner
ingen gravitation
så som uppe i rymden,
hur man inte får
något fäste där

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggarkiv