nummer femton

dimman. låg som ett tjockt lager, ett täcke av vitt. trevade efter den med blicken, letade efter en plats där jag kunde bli en del av dimman. där dimman slingrade sig runt benen, omgav mitt huvud med sin tjocka luft. och smög in genom öronen, gjorde mina tankar till dimma. platsen försvann när jag valt ut den, borta vid det trädet. när man nått sitt mål försvinner dimman, man följer efter den som en idiot. inte någonstans kan man nå den. bakom dig, framför dig, vid dina sidor. men aldrig där du är.