2008 #2

det är sexton grader på mitt rum, jag envisas med att sitta i sängen, frysa med öppen balkongdörr och tycka att vi kan hoppa över den tredje och den tjugofjärde dagen i nästa månad. plus några andra. dagar som ska kommer bli bra än så länge: den förste, den andra, den sjunde, den trettonde, den trettioförsta. fågeln på min hand börjar försvinna, trädet är fortfarande tydligt och mina fötter är is i raggsockar. och så kan klockan få bli halv sex också. då blir allt sol. här är en jättejätteinaktuell låt från juli månad med bilder från november månad:

ikväll ska vi dansa pop och dricka vodka i malmö precis som förr fast inte alls som förr. ihi.

"a man goes to the movies and buys every seat in the house. he cries alone in the darkness until the end credits roll. he says I know it seems extravagant, but have you ever tried? man it's the only way to cry."

och korparna när det är snö

påminn mig om att jag aldrig ska bo ensam, och att jag ska diska ungefär fyra timmar långsammare nästa gång.

djup svävar

bestämmer vikten av din tankes gång

du väger den

fläktar med skuldrorna

tystnad som slukar

kommer fingrar att darra

i luftrummet ovan

hur du samlar,

lyfter fåglar från marken

och leder idet längs

nya gator

på platåer

vaknar änder, delger hemligheten

i dräkten av djupa

andetag

du bländas, lär lågorna

mellangärdets blåst

flickr

to grasp your way home

where swans come from; where swans breathe

(fintfinfin)

2008

slätten skiner idag, skummar

upp tankar till lösa fragment

av dagen och fantasien

detaljer utan helhet

mellanliven

skiftar i verklighet

fläckar nya områden

.

endogena hav brusar längs

kullarna, följer linjer

och trotsar vägen ner

du badar där, sköljer kroppen

i problemfria bekymmer

bland hjärnspöken

en gallop

bortaspeglar/hemmaspeglar

continuing dreams

eka eka eka jag vill ro även om stjärnorna är dolda och vattnet inte är sommarmjukt. avger ett löfte till mig själv, putsa ekan och och ro iväg hela sommaren ut till öarna jag aldrig besökte. lära känna sjön bortom bryggan och eka eka eka.

där du kan sjön

Vikten i din blick föder tyngdlöshet

Det bästa med de här nätterna i tyst längtan

är att stå under månen och kosmos dränkt i moln,

väntandes på att kunna fånga dynamikens ljus.

Kowalowski och Vorzogory i mjuk stillhet, monumentet

som kastas ut i det nya med metaforer om

paraplyet och jackan jag skakar av mig. Trivseln.

Hittar och suddar i min egen karta,

tankarna är klädda i gåshud.

vetenskapsmän har lärt oss det egendomliga att jordens alla atomer en gång varit stjärnmateria

glad glad glad och så

a good time for superman

när hela kroppen skakar av köld men jag är lite för glad för att gå in

Skogarna blev en sinnebild för ett möjligt paradis som vi människor inte gjort oss förtjänta av, men som träden gestaltade så väl.