Intet

min gamla gåshud,
föråldrad med evighetselixir
bortom händer
himlavalvet, stjärnorna i
evig rörelse

mittpunkten andas ej

i förvirring,
landar på platsen
precis innan beröring
och väckelse
frågan vart 'jag' tar vägen

söker fokus
stillhet i rytm bredvid

små kliv till lugnet

väcks åter
i sömnen
här finns silverfiskar,
döda som vaknar vid ett dån.
siktar kroppen mot taket
pulserande tankegång

öppnar dörrar
till känslor låsta mellan fyra
väggar

snöbetäckta gator i
nya skepnader täcker väggarna
tvingar sig in mellan
huden

luckrar upp
varelser av frost

här

öppnad av dörrar
i ett rymdens sandvakuum
bevittnar cykler

vanföreställning/visky

när näten brister och
du stannar, alla trådar
avklippta
svävar fritt i stormande
vakuum

och snön ligger som en
bädd, kallar
i en förklädnad av värme
du styr
varken steg eller
tankar

kontrollerar ej det stundande
mäter avstånd med darrande händer
i fall av tystnad

långt bort från öppna hav
det fanns aldrig några vikingar så sluta äta upp mig. och snö kan inte börja brinna.

,

my babies

naaaj det blir inte bra av hyperventilation och kallt kaffe med fötterna på en plastpåse. allt är tryggare än familjen punkt slut.
det är sexton grader på mitt rum, jag envisas med att sitta i sängen, frysa med öppen balkongdörr och tycka att vi kan hoppa över den tredje och den tjugofjärde dagen i nästa månad. plus några andra. dagar som ska kommer bli bra än så länge: den förste, den andra, den sjunde, den trettonde, den trettioförsta. fågeln på min hand börjar försvinna, trädet är fortfarande tydligt och mina fötter är is i raggsockar. och så kan klockan få bli halv sex också. då blir allt sol. här är en jättejätteinaktuell låt från juli månad med bilder från november månad:



ikväll ska vi dansa pop och dricka vodka i malmö precis som förr fast inte alls som förr. ihi.
"a man goes to the movies and buys every seat in the house. he cries alone in the darkness until the end credits roll. he says I know it seems extravagant, but have you ever tried? man it's the only way to cry."
och korparna när det är snö

påminn mig om att jag aldrig ska bo ensam, och att jag ska diska ungefär fyra timmar långsammare nästa gång.
djup svävar
bestämmer vikten av din tankes gång
du väger den
fläktar med skuldrorna

tystnad som slukar
kommer fingrar att darra
i luftrummet ovan

hur du samlar,
lyfter fåglar från marken
och leder idet längs
nya gator

på platåer
vaknar änder, delger hemligheten
i dräkten av djupa
andetag

du bländas, lär lågorna
mellangärdets blåst
slätten skiner idag, skummar
upp tankar till lösa fragment

av dagen och fantasien
detaljer utan helhet

mellanliven
skiftar i verklighet
fläckar nya områden

.

endogena hav brusar längs
kullarna, följer linjer
och trotsar vägen ner

du badar där, sköljer kroppen
i problemfria bekymmer

bland hjärnspöken

en gallop

Bloggarkiv