otnak

vanföreställning/visky

när näten brister och

du stannar, alla trådar

avklippta

svävar fritt i stormande

vakuum

och snön ligger som en

bädd, kallar

i en förklädnad av värme

du styr

varken steg eller

tankar

kontrollerar ej det stundande

mäter avstånd med darrande händer

i fall av tystnad

långt bort från öppna hav

det fanns aldrig några vikingar så sluta äta upp mig. och snö kan inte börja brinna.

my babies

naaaj det blir inte bra av hyperventilation och kallt kaffe med fötterna på en plastpåse. allt är tryggare än familjen punkt slut.

det är sexton grader på mitt rum, jag envisas med att sitta i sängen, frysa med öppen balkongdörr och tycka att vi kan hoppa över den tredje och den tjugofjärde dagen i nästa månad. plus några andra. dagar som ska kommer bli bra än så länge: den förste, den andra, den sjunde, den trettonde, den trettioförsta. fågeln på min hand börjar försvinna, trädet är fortfarande tydligt och mina fötter är is i raggsockar. och så kan klockan få bli halv sex också. då blir allt sol. här är en jättejätteinaktuell låt från juli månad med bilder från november månad:

ikväll ska vi dansa pop och dricka vodka i malmö precis som förr fast inte alls som förr. ihi.

"a man goes to the movies and buys every seat in the house. he cries alone in the darkness until the end credits roll. he says I know it seems extravagant, but have you ever tried? man it's the only way to cry."