nu stannade din bild
och ditt ljud
det har nog aldrig blivit bra när jag försökt
det har nog aldrig blivit av att jag försökt

på badrummet har ena lampan gått
imorgon när jag vaknar är han borta
bilen kommer glida längs ängarna
gråa och oändligt dimmiga men
på vägen mot min barndoms stad
och därför vackra i sin jävla dysterhet
dit jag för första gången vill återvända
den enda plats som kan rymma mitt
huvud mina tankar mitt behov
av en sjö att återvända till dag efter
dag en klunga träd jag känner till
en glänta som inte känns farlig en
grupp ihopflätade stigar jag kan
nånstans utan panik och alienation
jag vet allt är förändrat nu
nya hus nedhuggen skog omledda stigar
förlorat

den här staden var aldrig min den var
hennes sedan första gången hon tog
mig i handen och visade
hur länge jag trott att jag kunnat ta den
göra den till min egen men förgäves
jag är matt nu.
och jag orkar inte mer.
och du får tillbaka.
och snälla ta den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggarkiv