jag föddes där. in i en glödande vit vinter, bitande kyla och omvälvande värme. lärde mig att gå, stegen längs de alldeles nya gatorna. vägarna och genvägarna, först i blindo, utan uppmärksamhet, följde troget. till biografen först, sjuk av nikotin, sedan till mitt nya hem, det snöade av min nyfikenhet. till förparken, och dammarna. alltid trygg. till stationen, återvändon. som ungdom, fiket, flickrummet och det som var stort. märkte inte hur det minskade. solen kom, det vita nya blev vant och gyllene. jag letade själv, gick upp med det inlärda, vek av. började vänta. utanför, gick bakvägar så att ingen såg, väntade. kanalen, caféet, konsthallen, förparken, dammarna, fiket, vänner, familj, stationen, kanalen. trapphuset. lärde mig platser. växte upp. vande mig. blev utkastad, regnade. försökte nå gatstenarna, skrev om hur de rämnade under mig, gav vika. vägarna gick åt sidan, dalade och sköt. väntade. affärerna, familj, vänner, fiket. återtogs, blev gammal. glömde bort väntan, vande mig. kunde allt, här. borta. inuti. dog, återuppstod. och nu, bli överkörd, att vandra de nu gamla gatorna alltid förbryllad, utslängd och ändå tillhörande. slukas, dränkas, bli närd. blodigt och svart, andnöd i vitt, vandrandet. vandrandet.