it's my hidden hope that you are still among us

"jag kände mig som fågeln släppt ur buren,
jag var på väg tillbaka till naturen,
jag ville vila mig vid jordens bröst"
med fonuskortet bland bladen och alla känslor som på något sätt fastnat i dem. hans höga röst och de våghalsiga orden, det ekar i mig. jag har aldrig mött ett par så trötta ögon, ändå lysande, klarblå och nyfikna. det ekar i mig, bland alla känsloväggar och hav. du kommer alltid vara den enda sjömannen.