det är ganska mycket blurr och ganska många ögon som inte riktigt vill vara öppna. men någon slags lugn sköljde över mig när jag satte mig på entimmeståget och log åt astronautens livsåskådningar. där ville jag vara kvar ett tag. och förutom att jag är 2cool4school är absolut ingenting fel, kanske proteinbrist som klipper av kopplingstrådarna i hjärnan och händerna som allt oftare skakar, men annars: inget. och jag var vid havet igår, mitt inne i stadens vårkyla. sju minuter blev dubbelt så långa och jag log. log. log.