jag sitter i soffan bland solkatter och en gitarr. det bor snart en liter kaffe i min mage, och jag skall köpa bröd till alla fåglar. jag vet att gässen kommer ta allt, men jag har lärt mig kasta långt så att de inte hinner med. duvorna kommer sätta sig alldeles utanför dammen, försiktiga och bedjandes. någon av dem kanske flyger med mig till huset sedan, bosätter sig på taket och intar frukost med mig var morgon. fast bara kanske. nu placerar jag min hand på den ena solkattens mage, den omfamnas av luften. skimmer på utsidan av handen, den skälver lätt. precis som jag gör i hennes ljus, dansar handen i solen. den är sedd, och det är som lyftes tjugisju kilo oro ur, spriddes ut i snön för att sedan ångas upp av solen.

och handen minns, hur det kändes för bara några timmar sedan, när den vilade på hennes hud, ytterst lugn och nöjd. minnen som kommer återupplevas glöms aldrig bort.