tänk att varje gång du ser det välbekanta ansiktet,
som du kan utan och innan,
vilket du kysst varje vrå av,
ansiktet som hela tiden blir dig närmre och närmre,
som på något sätt kommer längre in mot hjärtat,
trots att det redan är så långt in som det är möjligt,
tänk det, och tänk sedan att varje gång
varenda minut i varenda dag,
då du vilar din blick vid det,
spränger det dig med kärlek,
fyller det dig med alltid nya
men så välbekanta känslor,
kommer dig att le
kommer ögonen att tåras av den mest fulländade lyckan
vid bara tanken på att
hon faktiskt är din,
och att det inte finns någon punkt

1 kommentar:

Bloggarkiv