existentiella banaliteter, ändlös.

född att grunna över dem,
sugas ner i deras spiral
den är icke grund.
nätterna tillhörande er, spenderas
vakna, vida ögon.
när det är utan vett, sanslöst
och fritt från
välförankrade känslor
åker naiviteten.

och då du sitter där, i ett
hav av lockar
vidöppen och nervös, förmås du inte
greppas av övertygelsen
de så noga framför
men du tänker inte ha någonting
kvar
när du går ut genom dörren,
lämnar utan återbesök

2 kommentarer:

  1. usch vad man saknar dig numer.

    SvaraRadera
  2. åh, jag vet. jag saknar dig, jag kommer gärna till lund och fikar med dig när som.
    (texten var helt magisk, läser den om och om igen+ jag gillar ordet banaliteter!)
    kramkram

    SvaraRadera

Bloggarkiv