.

lämna kvar en odör
där, precis
låt mig borra huvudet
in, riktigt långt

och den skall inte försvinna
ett eko av dig
precis så jag skrek liten
på bryggan,
lät ropet studsa
hörde det avlägsna sig med
förhoppningen att det
aldrig skulle försvinna

kommer ihåg skratten
vidöppna munnar utan genering
kantiga tänder och slumpmässiga
hål
lockiga avkapade täcken
hoppandes på axeln

1 kommentar:

Bloggarkiv