nummer tvåhundratrettiotvå

oändligheten
det har alltid varit så
fascinerande

en dricka som aldrig tar slut
mer mer
eller att
kakburken, fylld med rån
aldrig tog slut

(för jag kommer ihåg hur vi satt på
köksbänken
de talade vuxensaker
vi åt.
rån med apelsinmarmelad och smör.
det var krispigt
sött och roligt.
ur katten
plockades fler
fniss
vad talade vi om?)

(och vi dansade i musikrummet
de gröna sofforna
och utanför låg altanen
bredde ut sig
snurrade runt
skrattade)

jag glömmer var jag är påväg
oändligheten
åh nej
evighetsmaskiner är skrämmande

men mannen med den rosa bilden, nej pojken
väcker tankar
om koppen bredvid mig
den som står fylld med varm vätska
tänk
om den aldrig tog slut
jag skulle slippa sump i botten

men det skulle bli problem
kallt kaffe?
eller skulle vi installera en värmepanna i botten?