nummer tvåhundra

ack nej vet du vad,
nu måste jag falla i sömnens härliga
tidsmärkliga träsk.
där rinner tiden på snabbt,
vad som i vaket tillstånd är en oändlig tung,
men ofta så vacker,
längtan,
är i sömnen stilla.
tiden spelar där ingen roll och
när man vaknar igen är
kärleken så mycket närmre
tidsmässigt.
ty närme hjärtat kan den ej komma.