nummer hundrasextiofyra

sömnen lockar mig inte längre. har spelat ease down the road och hide away på gitarr, är mest glad över motbevsningen av min tro att jag aldrig skulle kunna spela gitarr. det är fint. boken är fin. fantasidjur skapas i mängder, familjen sängland växer. också fint. tröttheten är här och lurar, fel ord kommer och suddas ut igen. men sova nej nej.