nummer hundrasextioett

men jag är så nyfiken
vill se vad som föds
när jag låter tankarna
vandra
och stanna
i åkern
på snön som spridit sig
inte orkat lägga sig helt
skapa ett tjockt täcke
även naturens krafter är ändliga
de blir trötta,
de också.
himlen
som man efter ett tag inte
kan urskilja
är det lila moln, eller mina ögon som suddar sig?
träden ser så ensamma ut.
ynkliga.

och imorgon fortsätter jag.