nummer hundrasextioåtta

(texten nedan är från pontus lundkvist okända djur)

19:12
Och idag gick jag upp tidigt för att sätta mig och skriva ett förord. Ja då gick det såhär: hm, tänkte jag, jag behöver kanske lyssna på lite musik så jag får inspiration och så satte jag på lite musik och hörde en bra låt och så tänkte jag hm jag kanske ska försöka ta ut den där låten på gitarr FAST JAG INTE KAN SPELA GITARR och när jag satt där och försökte så råkade jag oavsiktligt ta ut Mongolid med Devo i stället så då satt jag och spelade den istället och började sjunga med allt mer mongolid röst och allt mer cp-skadade anslag på gitarren och allt färre anslag och till slut satt jag bara lutad över gitarren och lät som ett cp-skadat mongo och när jag tittade upp hade det gått flera timmar så då gick jag ut och rökte. Varför blir det alltid såhär?

(ahh så bra)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggarkiv