nummer hundranittiofem

myllrande myror
ur munnen
på tåget
arbetare
mummel och rullande väskor

vi stilla
som den fasta punkten
rör dig inte från bänken
och kyss mig igen

ut i väntsalen
myrorna bär på redskapen
för att hålla världen
vid liv
försvinner
ut

vi betraktar
på avstånd
talar ej om dem
vår värld

tillbaka
man ser ingen skillnad på dem
men vi vet
att det är nya myror
de ska sväljas
in i tågets system
hålla det vid liv

och nästa tåg sväljer mig
sliter mig från
den riktiga världen
den som blivit mig
verklig
vår

2 kommentarer:

  1. svar: fo shizzle

    SvaraRadera
  2. Helgen har varit ok här :)
    Hoppas den har varit det hos dej med:)
    Du är bra på att avläsa personer eller mig, det är lite skrämmande, ibland vill man vara en öppenbok för att andra ska kunna se men även vill man var en genomskilig person som bara finns där. :P
    Jag ser gärna i fram emot att träffa henne på bazaren. Du har rätt man måste kunna våga lite mer. Men en dag så växer man väl, hehe.
    Vi ses imorgon .
    Kom du ihåg "mordet på Harriet" sve nationella provet. ehhe jag trodde den skulle sluta lyckligt

    SvaraRadera

Bloggarkiv