nummer hundraåttiosju

det är morgon jag vet inte hur jag ska formulera det jag kom på förra natten som är så sant så fint men jag vet inte hur jag ska formulera det jag försöker...

Känslan:
lever i himlen långt ovanför
allting
jag svävar
dansar med vindpustarna
det är inte mina tårar ni får över er när det regnar
jag gråter inte
bara en dag i kojan (och i soffan på måndagen)
jag bor där ni märker mig inte
ens om ni försöker
jag är lycklig
det är lyckan som lyfter upp
mig
som ger molnen kraft
att bära mig

Fakta:
jag bor precis som alla på jorden
ingen verkar vara lycklig här
inte konstigt känslan är som ovan
att lyckan söker
tillflyktsorter
fast när jag är med dig då drivs jag här på jorden

nu glömde jag något jag skulle skriva.
just det.
kärleken gör mig lycklig
den tar inte bort de andra problemen nej
men lyfter upp dem
eller lämnar kvar dem när jag är uppe och svävar
två kvällar i rad var
hemska
som förut fast om andra problem
men de blir inte lika kvarstående
när kärleken gör mig lycklig

svårt att sätta i ord
jag är trött