nummer hundratjugotre

det skulle bli en insändare, 180 ord. jag fick 500 och kan inte kapa ner. skolarbete.

ETT ENKELT VAL

Jag blir så upprörd över folk som kallar sig djurvänner, men trots det äter djur. Som stödjer plågandet, misären och utnyttjningen. Det är inte bara att de äter kött, och stödjer mördandet. (För det är mord, det är dödande på onödiga grunder. Att ”det är gott” är ingen godtagbar anledning, det är, i det stora hela, samma som att döda en människa för att ”det är roligt”.) Utan även att de stödjer plågandet utan omedelbar död. Jag pratar om mjölk- och äggindustrin. Industrierna som så tydligt visar djurens långdragna lidande. Mjölkkorna lever i fem år, och står mer än hälften av året uppbundna i en lada. När de kalvar, som de måste göra för att producera mjölk, skiljs de från sina barn nästintill direkt. Det är en separation fylld av ångest och sorg. De frigående hönsen inomhus, kannibalism, de hackar på varandra, ligger bland sin avföring och lik. Det borde ju vara höjden av misär. Som man så många gånger har sett på TV, vad jag kallar ”dödsvandringarna”, när bonden går genom den stora ladan, hönorna springer undan, men några ligger kvar, några ligger kvar där döda. De plockas upp och slängs i en skottkärra. Det här är ju lika hemskt som burhöns. Att äta ägg borde vara ett undantag, någonting bara de som har egna höns gör, som tar väl hand som sina höns. Där relationen bygger på ömsesidighet, hönorna får matresterna, och du får äggen. Så som det ser ut nu, stora industrier av omänsklighet. Helt fria från sympati. Djurskyddslagarna är rena skämtet, hur skyddande är de egentligen när vi ser allt lidande så himla tydligt? Så ni kallar er djurvänner, men hur behandlar ni egentligen era så kallade vänner? Och hur behandlar ni era människovänner? Finns det en enda likhet?

Ofta har jag fått höra om andra rovdjur, i naturen, när jag har haft diskussioner om veganism och djurrätt. Om hur vargar och rävar äter kaniner, hur de mördar för att få mat. De personer jag diskuterat med har alltså menat att andra djurs köttätande rättfärdigar deras eget. Men det är bortom all jämförelse. Vad jag vet, och vad jag är väldigt övertygad om, har vargar och rävar ingen känsla för moral och etik. De reflekterar inte över hur de får sin mat. För dem är det en ren överlevnadsinstinkt. De måste mörda för att överleva. Men bara det att människor försöker rättfärdiga sitt stöd för mord på andra djurarter visar att de reflekterat över det. Och att de någonstans inuti sig själva ser felet i det hela. Vi människor, speciellt här i västvärlden, har ett val. Ett enkelt val, som inte medför några stora förändringar för oss själva, men som innebär livet för en annan individ. Varför inte ta det här valet? Varför inte bara bli vegan?

Amanda Randau
Antonskolan klass 9
Kristianstad