nummer trettiofem

tillfällen kommer då jag, likt en fågel som försvinner bakom ett hus, bortom ögats räckhåll, helt glömmer bort var jag är. bara för några sekunder, ett ögonblick. vad jag håller på med. mitten av en mening, mellan orden 'and' och 'you'. tiden är tillräcklig, några sekunder räcker för att få mig ur balans. ett obehag, blandat med en tjusning sköljer över mig. får det att kännas i halsen. ögonen. ögonen blir suddiga, halsen känns tjock. om än bara för några sekunder, overklighetskänslan är total.