nummer sjuttioett

går, utan kontroll över fötterna. de hasar sig emellanåt. vill inte riktigt lyfta. ögonlocken spretar emot, de vill inte låta ögonen se någonting. hela kroppen längtar efter sängen, efter sömn. att försöka uppfatta orden i musiken, prioriterade jag före jämna steg. en kasse, tung, fylld av apelsiner och bananer var min börda. väl i sängen vägrade sömnen ta över. hur jag än lade mig, hur mycket jag än tog av mig för att frysa och behöva värma mig under täcket, kom ingen sömn. där låg jag, någon timme, med dina fina ord. det var bra nog, det var bra.