mittemot den ostämda gitarren i soffan ligger processen mittemot
en kopp kaffe, vars smak spred sig i min mun och hälsade mig
välkommen tillbaka, mittemot fatet från istanbul fyllt med diverse
småplock. sedan är fältet tomt, endast ringar av havremjölk
pryder där bordet, som en paus i livet. tills solen möter fåtöljen, och
skapar skuggor av lugnt liv på väggen, lämnar katten utanför
sitt fält. där han legat vaktandes under natten, nu utan visshet
om min uppståndelse, fridfullt drömmandes om saker utanför min
tankegång