himlen, månbeklädd. sjön speglar sig,
låter ljuset spridas lite längre, gör mörkret mer
kamratligt.

det är en stig. träden har växt sig stora,
spridit sina rötter över stigen.
utan omtanke, utan tanke alls.
och det är inte min skog,
som skjuter sina grenar upp längs stigen,
tätt omger stegen.
stegen som avbryts,
då benen viker sig.
snubblar över en sådan otanke.

knän stöter emot, händer skrapas upp.
olika rött.
tyget som skyler knäna befläckas av klorofyll. under, skärt.
hud som strax skall svida.
små, små vinröda fläckar över handflatorna.
jord klistrar sig fast, tränger in i köttet.
köttet som är du.
fler öppnar sig, viker upp. vecklar undan.
för röda hav.

brunröd lera bildas, tjockare, mer ädel än den efter regn.
tyget tyngs, börjar klibba vid huden.
svettdroppar i pannan, andningen som mer och mer
skiljer sig.

nerverna säger ifrån, då kroppen söker komma upp.
med händerna som stöd.
ansiktet vrider sig, en duns ner. spottar, anstränger dig för att tömma tändernas mellanrum.

det är inte min skog,
den är okänd. ökänd.

följer stigen som leder till det som är vårt. inkräktad
av rötter, turen lämnade dig. utlämnad till väntan.
en fastande mage protesterar, vrider sig i smärta. vridningarna som återigen syns i ansiktet.

någon annanstans,
skogsmöte. beslut skall tas om
huruvida rötterna ska avlägnas,
mördas eller ej.