allting var precis som nu fast
självvalt
spenderar dagar i sällskap bara
av mamma lagar mat gråter
maler tankar
men läser inte
och vågar inte promenera
det låg något mycket starkt i det där med att det var
självvalt
någon stolthet
och det syntes säkert i mina ögon
tom och arg och fylld av död men
liksom säker på det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar