Vikten i din blick föder tyngdlöshet

Det bästa med de här nätterna i tyst längtan

är att stå under månen och kosmos dränkt i moln,

väntandes på att kunna fånga dynamikens ljus.

Kowalowski och Vorzogory i mjuk stillhet, monumentet

som kastas ut i det nya med metaforer om

paraplyet och jackan jag skakar av mig. Trivseln.

Hittar och suddar i min egen karta,

tankarna är klädda i gåshud.