världens sämsta ljud och kameran medvetet i taket, hyllning till flickan min kanske, men jag har skaffat youtube och en ny låt: http://www.youtube.com/watch?v=SB50eB-v7xM

not nearly everyone

tycker om hur tiden verkar ha stått stilla när man talar om hur den gått.

efter varje hostning
kommer ett eko,
skuggor av kraft och
det viktigaste är att vara vän med sig själv.
jag välkomnar vänskapen,
kommer på saker
vi kan göra tillsammans och saker
som får oss att slappna av.
jag såg inte det negativa
i deras pupiller när de speglade mig
under helgen.
vi klarar det.

stunder kortare än andetag som fastnar i våra minnen

sjöbjörn

tänk!! två små biljetter i min hand. åh.

feberdrömmar, jag är så glad att min drömfångare inte fungerar och att jag verkar oförmögen att minnas vad som pågår under natten. kommer bara ihåg hur jag vaknade och allt var svart och hur jag förgäves försökte tänka på något annat för det i drömmen var ont. sedan tände jag stjärnorna och försökte lägga mig på ett sätt där kroppen inte värkte och önskade att katten kunde lägga sig bredvid.

jag har en dagbok för att komma ihåg glada tankar, varken jag eller någon annan vill veta om de andra. idag var många glada tankar. försöker hålla värme med en vetekatt, alla mina bläcktatueringar är knottriga.

vår nuvarande världsbild är bara summan av ännu inte falsifierade hypoteser

I'm going to glorify everything good
and put right what is wrong, as I should

mina händer darrar fastän jag inte druckit något kaffe idag. och här är alldeles för tyst.

vemod
i gamla sysselsättningar
nya färdigheter,
nytt förstånd
kontroll snurrar i
hjärnan
väntan av trötthet

denna overklighet
staden är byggd av ensamma
stenar
genomsyrad av
ensamhet

här är
en plats för väntan
där livet står
still

och fortsätter utan dig

kvällning, hunger

jag går upp när solen går upp fast jag väcks av en klocka. jag log igår när jag såg hur solen går upp tidigare tidigare och ned senare senare för varje dag i tidningen. det kändes surrealistiskt. flera minuters skillnad. jag har tänkt att jag aldrig ska tömma vattenflaskan helt, på så sätt kommer lite vatten från österrike alltid finnas kvar.

och det är mjukt duggregn, som upplyst av sommarsol, nedför mitt ansikte när jag tänker på hur vacker, hur fantastisk, hon är. sådant duggregn som hamnar mjukt på ögonfransarna, som smakar sött och lägger sig på bladen och får dem att darra. känslor som aldrig kan försvinna.

zillertalbahn

kliver in i en hydda
av porlande,
rinner ur sinnesstämningen.
utanför kapslar
stenväggarna in mig
utanför är
kyla och varma händer

ingen sjunger i
detta främmande,
spegeln är evigt av
ondo

kom hit och kyss mig till sömns för jag sitter här ensam med min värsta fiende inuti som en vålnad utan luft. vet inte om den dränks inuti men det rinner över vatten och det blir ett vattenfall nerför min haka. inte så fint som det som frusit till is i bergen. jag var inte redo att komma tillbaka. men jag låg i sängen med dig sista dagen när vi skulle sova och rättade till ansiktet så att din utandningsluft kom direkt på mig och det doftade sött och jag somnade inte, jag var så lycklig att jag fick varenda sekund av de sekunderna med dig. tänkte att sedan på söndag är jag ensam med en vålnad utan luft inuti men nu är jag bara med dig. nu vill jag bara vara med dig.

och jag vill inte vara en sekund till utan ögonen och händerna vilandes på dig

jag saknar att ligga på soldränkt golv med huvudet på en lycklig kattmage

otnak vill inte ha ord längre, gitarren får dem.