stängas inne, igenspikade fönster.
stråkar som rör sig utan
takt
fyller dig med lugn, din fasta punkt
folket i dig, minnet i dig.
för där skulle ni bo, fortfarande matade med hopp
det fyllde era magar,
du var ofta mätt
kalheten som skulle fyllas med
era känslor
det andra stället stod tomt, hoppfullt
också.
ni fyllde det, så
utan respekt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar