White Noise; tankar

Det är inte alltid jag vågar skriva det jag tänker på. Tankarna som vimlar runt i huvudet, lugnare än förr men vimlande ändå, är hemligheter. Skrivmaskinens död och pennornas sakta men säkra uttorkande tar bort lusten utanför datorn. Det finns oskrivna tankar, aldrig klädda i ord. Avsaknadet av ord resulterar i overklighet. Ni finns inte egentligen, bara vagna susningar. Lite som white noise, med följande förklaring:
Tänk er ett papper, det är blankt och så vitt ögat kan se är det helt tomt. Inget bläck har fläckat ner, inga spår blivit satta. Men bakom detta sinne, helt utan de flestas medvetande, är krumelurer tecknade över hela pappret. De finns där, tankarna nedklottrade i ord. Bara inte i någons medvetande. Mitt papper, blocket inuti, är fullt. Tomhet som inte är tom.
White noise är enligt Christopher tystnad som icke är tyst. Luften är fylld av vibreringar vi icke kan uppfatta. Han är smart men har valt att skriva mer om matematiska formler mer än detta white noise, och i min trötthet tänker jag inte wiki wiki.