fann lappar då jag flyttsorterade, diverse.
från ångestrummet hos pappa, sen natt då jag läste bruno k öijer till sömns mellan ångestattackerna. rummet var iskallt och lakanen fläckiga och sällan nytvättade, det luktade bättre med människa än unket vatten. dörren var vit, svår att stänga. antingen skrev jag det i någon dimma, eller är det helt enkelt brunos...
"tunna lakan, vita
slingrar sig
runt manskroppen
som ligger vaken
i
natten och tänker
på goda tider.
de han aldrig får.
vita lakan, och de tunna,
slängs ut sängen
av ren
vrede
KOM INTE TILLBAKA"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar